Jag har arbetat för att utveckla och sprida modellen med Barnahus sedan 2004. Då fanns det inga Barnahus i Sverige. 2013 fanns det tjugoåtta Barnahus som täcker en stor del av landet. I juni 2013 hade 164 av 290 kommuner ett Barnahus. Ytterligare 23 kommuner hade långt gångna planer på att starta.
Som representant för Rädda Barnen har jag deltagit i samråds- eller referensgrupper i alla regeringsuppdrag om Barnahus. Jag har också varit sammankallande i ett nätverk för personal på Barnahus och varit redaktör för en antologi om Barnhus.
På ett Barnahus samarbetar myndigheterna kring ett barn som misstänks vara utsatt för brott. Barnahus är en helhetslösning som innebär ökade förutsättningar för att barns rättigheter tillgodoses och för att utredningar bedrivs effektivt.
Målet är att barnet ska slippa att åka till flera olika lokaler och myndigheter och upprepa sin berättelse för många olika personer. Barnahuset ska vara inrett på ett sådant sätt att barn och tonåringar känner sig trygga och bekväma. Miljön ska vara anpassad efter deras behov. De olika myndighetsrepresentanterna samarbetar som ett team med barnets rättigheter i fokus . Barnahuset har personal som ansvarar för samordning och bjuder in till samrådsmöten, samarbetsmöten och gemensamma utbildningar.
Under 2012 genomförde jag tillsammans med professor Carl-Göran Svedin en kvalitetssäkring av landets Barnahus som finansierades av Brottsofferfonden. Det innebar att vi åkte runt till drygt 20 Barnahus och gick igenom deras verksamhet. Syftet är att ta fram en svensk manual för kvalitetssäkring.
